Scope 1, 2 och 3 utsläpp — Komplett guide för svenska företag 2026

Scope 1, 2 och 3 utsläpp är tre kategorier som definierar hur ett företag mäter sin klimatpåverkan — från egna fabriksskorstenars direkta utsläpp till koldioxiden inbäddad i leveranskedjan. Att förstå skillnaden är inte bara relevant för CSRD-rapportering. Det är startpunkten för varje meningsfull klimatstrategi.

Den här guiden förklarar vad varje scope innebär, varför scope 3 är den svåraste och viktigaste kategorin, och hur svenska företag konkret kan börja mäta och rapportera sina utsläpp inför de nya EU-kraven.

Vad är scope 1, 2 och 3 utsläpp?

Indelningen kommer från Greenhouse Gas Protocol — den internationella standard som de flesta klimatstandarder, inklusive CSRD och ESRS E1, bygger på. Scope-systemet delar upp ett företags växthusgasutsläpp i tre kategorier beroende på var i värdekedjan de uppstår.

• Scope 1: Direkta utsläpp från källor företaget äger eller kontrollerar
• Scope 2: Indirekta utsläpp från inköpt energi (el, värme, kyla)
• Scope 3: Alla övriga indirekta utsläpp — uppströms och nedströms i värdekedjan

För de flesta svenska företag utgör scope 3 mellan 70 och 90 procent av den totala klimatpåverkan. Det gör mätning och reduktion av scope 3 till den enskilt viktigaste åtgärden — och den svåraste.

Scope 1 — Direkta utsläpp under er kontroll

Scope 1 är det som sker direkt i er verksamhet. Här ingår:

• Förbränning av fossila bränslen i egna fordon och maskiner
• Förbränning i egna fastigheter (olja, gas, diesel för uppvärmning)
• Industriella processutsläpp (t.ex. cement, stål, kemikalier)
• Flyktiga utsläpp från kylmedel och naturgas

Scope 1 är relativt enkelt att mäta eftersom ni har direkt tillgång till förbrukningsdata — bränslekvitton, energiräkningar, körjournaler. Reduktionsåtgärder inkluderar övergång till elfordon, byte av fossila bränslen mot förnybar energi och uppgradering av processutrustning.

Typiskt för ett svenskt medelstort tillverkningsföretag: scope 1 utgör 5–20% av totala utsläpp om inga tunga processindustriella utsläpp finns.

Scope 2 — Indirekta utsläpp från inköpt energi

Scope 2 handlar om utsläpp som uppstår när den el, fjärrvärme eller kyla ni köper produceras — inte hos er, men på grund av er förbrukning. Det finns två beräkningsmetoder:

• Platsbaserad metod: Använder genomsnittliga emissionsfaktorer för elnätet i ert land. I Sverige innebär det mycket låga scope 2-utsläpp eftersom elsystemet domineras av vattenkraft och kärnkraft.
• Marknadsbaserad metod: Tar hänsyn till ursprungscertifikat (GOs) och faktiska elavtal. Om ni köper el med garanterade ursprung från sol eller vind är scope 2 noll ur marknadsbaserat perspektiv.

CSRD kräver att ni redovisar båda metoderna. Många svenska företag får låga scope 2-siffror med den platsbaserade metoden men behöver ändå redovisa hur energimixen ser ut. Köp av ursprungscertifikat är en snabb åtgärd för att reducera scope 2 marknadsbaserat.

Scope 3 — Värdekedjans utsläpp (den svåra biten)

Scope 3 är uppdelat i 15 underkategorier — 8 uppströms och 7 nedströms. Det är här klimatavtrycket verkligen döljer sig för de flesta företag.

Uppströmskategorier (1–8)

• Kat. 1: Inköpta varor och tjänster — råmaterial, komponenter, underleverantörers produktion
• Kat. 2: Kapitalvaror — utrustning och maskiner ni köper
• Kat. 3: Bränsle- och energirelaterade aktiviteter som inte ingår i scope 1 eller 2
• Kat. 4: Uppströmstransporter och distribution
• Kat. 5: Avfall genererat i verksamheten
• Kat. 6: Affärsresor
• Kat. 7: Pendling för anställda
• Kat. 8: Uppströmsleasade tillgångar

Nedströmskategorier (9–15)

• Kat. 9: Nedströmstransporter och distribution
• Kat. 10: Bearbetning av sålda produkter
• Kat. 11: Användning av sålda produkter (t.ex. en bil som kunden sedan kör i fem år)
• Kat. 12: Behandling av sålda produkter i slutet av deras livslängd
• Kat. 13: Nedströmsleasade tillgångar
• Kat. 14: Franchiser
• Kat. 15: Investeringar (finanssektorns scope 3)

För ett genomsnittligt industriföretag är kategori 1 (inköpta varor) ofta den i särklass största posten. För en bank eller fondförvaltare dominerar kategori 15. För ett handelsföretag är kategori 11 (produkternas användningsfas) typiskt störst.

Varför scope 3 är det viktigaste — och det svåraste

Scope 3 är komplicerat av tre skäl:

1. Ni äger inte data. Utsläppen äger rum hos leverantörer, transportörer och kunder. Ni är beroende av att de mäter och delar sin data — vilket de flesta ännu inte gör systematiskt.
2. Kategorin är bred. 15 underkategorier med vitt skilda beräkningsmetoder och insamlingsutmaningar kräver resurser att hantera ordentligt.
3. Väsentlighetsanalysen avgör vad ni måste rapportera. Under CSRD behöver ni inte rapportera alla 15 kategorier — bara de som är väsentliga för er verksamhet. Men det kräver att ni gör analysen korrekt och dokumenterar avgränsningarna.

Den vanligaste startpunkten för scope 3 är en screening — en snabb uppskattning av alla 15 kategorier med hjälp av branschgenomsnitt och spend-baserade emissionsfaktorer (utgiftsdata multiplicerat med emissionsfaktorer per bransch). Screeningen ger er en fingervisning om var det stora avtrycket finns, så att ni kan prioritera datainsamling rätt.

Scope 1, 2, 3 och CSRD — vad kräver lagen?

EU:s direktiv om CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) ställer specifika krav på klimatrapportering via standarden ESRS E1 — Klimatförändringar. Under ESRS E1 måste företag rapportera:

• Scope 1-, 2- och 3-utsläpp i ton CO₂-ekvivalenter (tCO₂e)
• Scope 2 med båda metoderna (platsbaserad och marknadsbaserad)
• Total klimatpåverkan (scope 1 + scope 2 marknadsbaserat + scope 3)
• Absoluta klimatmål för scope 1, 2 och 3
• Klimatövergångsplan med delmål och mellanhållplatser

Scope 3, kategori 15 (investeringar) är obligatorisk för finanssektorn oavsett väsentlighetsbedömning. För övriga sektorer gäller ett väsentlighetskriterium — men i praktiken är kategori 1 (inköpta varor) väsentlig för nästan alla tillverkande och handlande företag.

CSRD gäller från räkenskapsåret 2024 för stora noterade bolag, 2025 för övriga stora bolag och 2026–2028 för medelstora och mindre bolag. Är ni osäkra på när kravet gäller för er? Läs vår artikel om CSRD-tidslinjen 2026 för exakta datum per företagsstorlek.

Hur börjar man mäta sina utsläpp? Steg för steg

Klimatredovisning är ett projekt, inte ett kalkylblad. Här är en praktisk startpunkt:

Steg 1 — Definiera era organisationsgränser

Bestäm vilka juridiska enheter, anläggningar och operationer som ingår. Ska alla dotterbolag inkluderas? Leasade lokaler? Outsourcad produktion? GHG Protocol erbjuder tre konsolideringsmetoder — de flesta svenska bolag väljer operational control.

Steg 2 — Samla in primärdata för scope 1 och 2

Samla energiräkningar, bränslekvitton, leasingavtal för fordon och körjournaler för det senaste räkenskapsåret. Omvandla till tCO₂e med emissionsfaktorer från Naturvårdsverket, IEA eller er energileverantör. Det är ofta en process på 2–4 veckor om grunddata finns tillgänglig.

Steg 3 — Genomför en scope 3-screening

Exportera er inköpsdata per leverantörskategori och applicera sektorbaserade emissionsfaktorer. Det ger er en rough-cut bild av var scope 3-utsläppen koncentreras. Vanligtvis utgör topp 3 kategorier 80–90% av totalen — och det är dit insatsen ska riktas.

Steg 4 — Prioritera datainsamling för väsentliga kategorier

Skicka enkäter till era 10–20 största leverantörer. Fråga om deras scope 1 och 2 utsläpp och vilken andel av deras produktion som levereras till er. Primärdata är alltid mer precis än schabloner — och leverantörerna kommer behöva samma data för sin egen rapportering under CSRD.

Steg 5 — Sätt vetenskapsbaserade mål och bygg en övergångsplan

Klimatmål ska vara vetenskapsbaserade (Science Based Targets, SBTi) och inkludera scope 3. Utan scope 3 i målen accepteras inte målsättningen av vare sig SBTi eller ESRS E1. En övergångsplan visar hur ni ska komma dit — med åtgärder, tidsplan och ansvariga.

Vanliga frågor om scope 1, 2 och 3

Måste vi rapportera alla 15 scope 3-kategorier?

Nej — under CSRD avgör din dubbla väsentlighetsanalys vilka kategorier som är väsentliga för din verksamhet. Men ni måste redovisa vilket metodval ni gjort och varför icke-väsentliga kategorier utelämnats.

Hur hanteras scope 3 för ett tjänsteföretag?

Affärsresor (kat. 6), pendling (kat. 7) och inköpta IT-tjänster (kat. 1) är typiskt de största posterna. Molntjänster är en allt viktigare kategori — Microsoft, Google och AWS publicerar nu emissionsdata per kund.

Vad är skillnaden mellan CO₂ och CO₂e?

CO₂e (koldioxidekvivalenter) konverterar alla växthusgaser — metan, lustgas, fluorerade gaser — till en gemensam enhet baserat på deras uppvärmningspotential under 100 år (GWP100). CSRD kräver rapportering i tCO₂e för alla sju Kyotogaser.

Hur lång tid tar det att göra en första klimatberäkning?

Scope 1 och 2 går att beräkna på 2–4 veckor om grunddata finns. En fullständig scope 3-screening tar typiskt 6–10 veckor. En CSRD-kompatibel rapport med primärdata från leverantörer kräver ett löpande årsarbete.

Kan vi använda kalkylblad eller behövs specialprogramvara?

För en första screening räcker ofta Excel med rätt emissionsfaktorer. För löpande rapportering och CSRD-kompatibel revisionsbarhet rekommenderas dedikerat klimathanteringsverktyg — alternativt att anlita konsultstöd för att sätta upp rätt process och verktygsstöd från start.